"Som alltid flyr jag till musiken"

Jag har tidigare skrivit om hur mycket musiken betyder för mig. Hur den alltid finns med mig. Det gäller i livets alla skeden - även när min bipolära sjukdom slår till och får mig inlagd. Musiken finns där.

Rummet jag och en annan patient delar på sjukhuset inbjuder dock inte till några större konserter. Det får bli lurar. Vilka behöver laddas förstås. Ofta. I det speciella laddningsrummet. (Tack P för powerbanken, den har varit guld värd!)

Men det ska erkännas. Det finns tillfällen då musiken inte når fram, inte ens till den plats där jag är. Ibland är tystnaden en vän. Även för mig.

Ingen vettig människa är intresserad av vad jag lyssnar på, men jag talar om det ändå. För att jag kan. Det har blivit mycket av Richard Marx's tidiga album från slutet av 80-talet, och sedan en del på Spotify's egna blandning electronic/dance. (Vilken blandning.) Men den senare innehåller bland annat min älskade Aesthetic Perfection. Härom dagen satt jag och lyssnade, när en strof utkristalliserade sig.

Fram flög min Bullet Journal, och det här var resultatet:

---

Titelcitatet är från "Var är vi nu" av Kent