Det är en underbar dag att promenera. Sommarklänningen kommer fram och det känns som att humöret är lite lättare på dem man möter. Och så passerar han mig. Ett par beige byxor och en gräsgrön t-shirt. Gympaskor och ett ordinärt, kortklippt brunt hår. Och på axeln har han en svart väska med Blue Fox’s logga på. Jag stirrar, försöker hitta någon plats på hans kropp som berättigar väskan. Nej. Lite förvirrad fortsätter jag åt mitt håll. Och då slår det mig; jag har gått i fällan igen. Ser ni, jag har fördomar. Man vill gärna kalla sig fördomsfri, men ärligt talat så tror jag inte det går. Jag kommer på mig själv med jämna mellanrum med nya fördomar som jag har, det är lite genant, men också skönt. Man vet att blir en mer tolerant och upplyst person för varje gång.

​

Vi gör det här, mycket därför att människan tycker väldigt mycket om att placera saker i fack. Etikettera varje sak så det blir ordning, reda och framför allt inget okänt. Gafflarna i sin låda och knivarna i sin.

​

Vi tar ett exempel, något som de flesta känner till. Hårdrockare. Fundera lite, hur är en hårdrockare? Hur ser de ut, vad har de för klädsel? Vad lyssnar de på för musik? Har de någon speciell inställning till livet? Allmän filosofi? Ge det ett par minuter. … Har ni funderat? Har ni bilden klar framför er? Gratulerar. Ni har fördomar. Ni har just målat upp en mall, där valfri hårdrockare ska passa. Det funkar inte så. Det är bara för att vi är så vana att generalisera. Jag är säker på att det finns många idag som har problem med de generaliserade lådorna där vi ska få rum.

​

Jo, men hur en hårdrockare är, eller inte är, är väl inte hela världen? De är ju ungefär sådana, i alla fall de flesta. Det är ju inte så att man gör någon illa med att generalisera. Ok. Låt mig ställa en ny fråga. Hur är en muslim? Plötsligt blir allt mycket allvarligare, eller hur? Jag har hört bekanta, välutbildade, toleranta, empatiska människor, uttala hårresande rasistiska saker. Ett påhittat exempel: ”Jag upplever att många svenskar är så dumma, och det tycker jag inte om.” Tja, det var väl inte så snällt sagt, men det är personens åsikt. Att det finns dumma svenskar baseras på personens upplevelse, och den kan vi knappast bestrida. ”Jag tycker inte om svenskar, för de är så dumma.” Nu pratar vi plötsligt rasism. Vi har sett en liten dragning från fakta, en liten generalisering, och vi hamnar i den här obehagliga situationen.

 

Ok, allt blev väldigt seriöst och allvarligt idag. Självklart finns det fördomar och generaliseringar som har lite mindre påverkan. För vi har dem. Alla. Det bästa vi kan göra är att acceptera det och försöka göra lite bättre ifrån oss nästa gång. Plocka fram dem i ljuset och se dem för vad de är, inte försöka förneka att de finns. Utmana oss själva och se hur det egentligen ligger till. Våga se saker från ett nytt håll. Acceptera den nya sanning som vi upptäckt. Det är ganska häftigt, faktiskt.

 

Och jag då? Jag är fortfarande nyfiken på den där killen med den snygga väskan. Det är lite svårt att släppa, men jag tycker inte det är konstigt längre. För jag har lärt mig något idag. Man kan ha beige byxor och gräsgrön t-shirt, och ändå ha en Blue Fox-väska. Det är ok.